Pelikanresan

Oscar var 3.5 år och Frida var 1,5 när resan gjordes. Oscar och Frida återkommer då och då med nya berättelser.

"On the road again". Den här gången tog mammas och pappas illgröna "old Holden" oss till en plats som heter Kalbarri. Det är en ort utmed kusten en bra bit ovanför Perth. Vägarna är ödsliga här och ibland åker vi 30-tals mil utan att se någonting, knappt ens möta någon annan bil. Som tur är har Frida och jag lätt för att somna och det gör att färden går snabbt. Lagom tills vi vaknar brukar vi ha hunnit till något "roadhouse" som säljer fika och glass.
I Kalbarri skulle vi se på när den lustiga fågeln med den mäktiga näbben, pelikanen matas. Den här dagen var det fyra fåglar vid flodens mynning. Damen med fiskspannen frågade:
- Är det några barn som vill kasta fisken så kan ni ställa upp er på en rad!
Jag gick och ställde mig i raden, men damen brydde sig inte om mig. Jag hörde mamma säga "excuse me", men det hjälpte inte. Då försökte jag också säga "excuse me", men min röst var ännu svagare än mammas så det hjälpte inte heller. Med förvånande hög röst ropade mamma till igen och då ryckte det till i damen med den nu nästan tomma spannen. Då, äntligen, fick jag en slemmig fisk i handen och damen sa:
- Tappar du fisken får du låta den ligga!
Jag hann inte lyssna färdigt förrän jag kastade fisken rakt i munnen på en av pelikanerna, och det hördes ett förtjust sorl bland publiken som menade "bra gjort Oscar"!
Efter detta tog vi en promenad utmed strandkanten och mamma och jag gick och småpratade. När vi är ute och går brukar jag fantisera om mina jobbarkompisar som blir så trötta att jag måste bära dem allihop. Jag kan ju det, eftersom jag har så stora muskler! Vi tog ett dopp i havet och det var svalkande och skönt.
Stranden kan man använda till mycket. Vid solnedgången red vi på kamel där. Jag såg hur rädd Frida blev när hon skulle upp på kamelen. Hon höll i mamma hårt. När kamelen reste sig skrattade Frida av förtjusning, och så hörde jag hur hon sjöng under hela kamelturen som tog ungefär en halvtimme. Jag red tillsammans med pappa och jag klappade min kamel på nosen när turen var avslutad.
När vi sedan kom till vår hyrda campingstuga var det läggdags, och som tur är, är vi inte vuxna ännu Frida och jag, för då hade vi varit tvungna att packa i kväll som mamma och pappa.