Rottnest Island

Oscar var 3.5 år och Frida var 1,5 när resan gjordes. Oscar och Frida återkommer då och då med nya berättelser.

Idag gick mamma upp tidigt och förberedde för en utflykt till Rottnest Island, som är en ö en bit utanför Perth i Västra Australien. Vi skulle åka båten vid halv tio. ”Typiskt nog”, sa pappa , ”blåser det en hel del, så det går väl stora vågor på havet nu”.  Havet var faktiskt lugnt och väl framme köpte vi en bussbiljett som tillät oss att stiga av och på som vi ville. Första stoppet var vid Parker Point för vi ville titta på de små, små kängurliknande djuren som heter Goukkas. De var framme när vi kom och jag, Oscar, gick fram och klappade dem. Frida var lite mer försiktig och tittade bara på dem på avstånd. Vi gick neråt vägen. ” Ha,ha, ha”, började mamma skratta och när jag frågade henne om varför hon skrattade, sa hon ”jag blev lite full i skratt, när jag tänkte på att vi går, hela familjen, här på Rottnest Island och inte har en aning om vart vi är på väg”. Det visade sig snart att naturen öppnade sig framför oss. En hel bukt med underbara stränder låg nedanför backen. Kruxet var bara att jag inte ville bada! Och mamma säger att mitt på dagen ska man egentligen inte vistas i solen, eftersom den är så stark. Jag ändrade mig efter en stund, havet och den folktomma stranden tilltalade mig, och mamma ordnade så att Frida och jag fick våra badkläder med solskyddsfaktor på oss. Vi blev också insmorda med kladdig solskyddskräm, där inte kläderna täckte. Vattnet var klart som kristall och det fanns koraller och fiskar att titta på. Pappa simmade ut med mig för att titta lite närmare på dem. Gissa om jag njöt! Frida var inte lika intresserad av de färggranna fiskarna som jag, hon nöjde sig med att springa fram och tillbaka och kasta lite ”geggamoja”. Det var knappt att vi hann med att fika, men till slut kom korgen fram och vi satte oss i skuggan.
När vi åkte bussen tillbaka somnade både Frida och jag, mamma berättade om att bussen hade tagit god tid på sig, och att vi hade åkt förbi många vackra platser. När vi var tillbaka i Thomson Bay vaknade jag, men Frida sov fortfarande hårt. Hon blev jätteledsen när hon vaknade, det brukar hon annars inte bli. Mamma köpte lite snacks till oss, och det gjorde att Frida blev på bättre humör – och fåglarna med!
Efter maten, hemma i vår bungalow, somnade Frida och jag, och jag tror att mamma och pappa gjorde det också, för på morgonen när vi vaknade hade de fortfarande sina kläder på sig!